Skisser från fältet

Sedan 1983 har jag sparat alla fältskisser som gjorts inför levande motiv (oftast fåglar, inga planeringsskisser eller liknade som jag gjort hemma inför en start av en ny tavla). Jag har alltid en skissbok med mig ut i fält, dessutom har jag alltid en liggande vi fönstret i rummet där jag målar, det gör att jag snabbt kan skissa av fåglar som kommer förbi t.ex vid fågelbordet. Just nu använder jag de eleganta "Paperblanks" böckerna, handbundna med eleganta läderomslag, ganska dyra men oerhört trevliga att spara i bokhyllan.
Sedan i november 10983 har det blivit ca 4500 sidor med skisser. Det är mycket lärorikt att gå tillbaka till de lite äldre och se hur man utvecklats.

Sommarens vadare

Högsommaren kan vara ganska tyst och ointressant för fågelskådaren, men det finns som tur är en del arter som besöker södra Sverige  i juli i sina fina sommardräkter, de arktiska vadarna.

Myrspovar (akvarell på Arches 300gsm, 58*38 cm)

"Feltskisser"

Jeg må bare innse det: Etter seks år i Oslo, her jeg ennå ikke funnet min "local patch". Jeg har ikke funnet det lett tilgjengelige stedet der jeg kan sitte noenlunde uforstyrret i vakre omgivelser og skisse et variert utvalg av fugler. Det handler nok ikke minst om at jeg vokste opp på Jæren, fuglekikkerens Mekka i Norge, og om at jeg nok aldri kommer til å kjenne den samme dragningen mot barskogen som jeg gjør mot strandenger og våtmark. Det er hyggelig med en skogstur i ny og ne, men hjertet mitt hører det åpne, ville kystlandskapet til. Så hva gjør en stakkar som egentlig har lyst på mer tid til feltarbeid, men i lange perioder ikke kan sette av tid til å reise til de beste stedene? Vel, internett byr på muligheter. De siste årene har jeg øvd litt på feltskisser gjennom videoer som ligger på Youtube. De byr ikke på gode naturopplevelser, men gir god trening i å forholde seg til bevegelige motiver. Ja, og skulle fuglen lette, kan du få den til å lande igjen med et tastetrykk. En av skissene er inspirert av mongolloen (Charadrius mongolus) som for bare et par dager siden besøkte Lista i Sør-Norge, selv om jeg har tegnet andre individer.

Sjölejon

På öarna mellan Tasmanien och det australiska fastlandet har den sydafrikanska pälssälen sin östligaste utpost. Vi tog en båttur till Seal Rocks och fick se dem på några meters håll. Det var en stor utmaning att måla dessa viga kroppar utan att de såg ut som reklam för falukorv. Därtill är ju det australiska ljuset något helt annat än vad jag är van vid, för att inte tala om vågorna, som var flera meter höga trots att det inte blåste särskilt hårt. /Måns Sjöberg

Eftertankens kranka blekhet

Sedan några år tillbaka har jag ett återkommande uppdrag att måla en större bild som får hänga i anslutning till Fågelstationens publika verksamhet i Falsterbo Fyr. Jag vill ju gärna variera mig och presentera ett nytt motiv inför varje säsong och detta kombinerat med min talang för tidsoptimism har gjort så att jag lyckats missa den viktiga hållpunkten Fyrens dag de första åren. Egentligen är det kanske inte hela världen, men eftersom det är en av de mest välbesökta attraktionerna vid fyren under året känns ju lite dumt att inte vara färdig med tavlan inför denna helg i mitten av augusti. Bara att bli bättre på att jobba bättre alltså.


Ibland, eller oftast om jag ska vara helt ärlig, liksom flagnar en bild rent bildligt efter en tid. Mer eller mindre. Detta gäller i högsta grad om jag förvarar tavlan väl synlig, för medvetna och omedvetna betraktelser. Idealspannet för min (goda) relation till en bild är nog två veckor skulle jag tro. Sedan har definitivt skapelseprocessens lyckorus ebbat ut och den mer kritiska delen av en tar över. Detta förutsatt att det där ruset infunnit sig från första början såklart.

Alla som föresatt sig att skapa något känner säkert igen känslan. Ibland är fallet ner ganska mjukt, ibland hårdare. Och ibland tar det ganska lång tid innan det plötsligt går upp för en hur konstigt det där ljuset faller, eller att så ser ju inte de där fjädrarna ut i den och den måsens dräkt. Och så vidare. Men det har ju också en mening.



En av mina senaste besvikelser eller lärdomar kom till mig nu i januari sedan och motivet är min senaste "Fyrtavla. En bild med tre skärfläckor i en lite kylig aprilkväll som kom till i början av augusti i fjol, alltså i god tid inför Fyrens dag för en gångs skull. Mot de givna oddsen kände jag att den klarat sig ganska bra mot tidens tand trots att den varit med ganska länge.

Men idyllen fick sig en törn. För plötsligt en dag la jag märke till hur en av fläckorna som lyfter ena benet i ett steg samtidigt genomför detta på ett omöjligt vis. Ljuset faller nämligen så att man uppfattar det lyfta benet som det som är närmst betraktaren. Problemet är att jag har målat som att det till synes "bakre" benet skymmer en del av det främre, men detta är alltså en fysisk omöjlighet. Som en slags illusionistisk bild, vilket väl inte är att förakta i och för sig. Besvikelse är väl inte riktigt rätt utan jag blev väl mer förvånad över en sån märklig miss. Det tar ju dessutom bara någon sekund att fixa till den dagen andan faller på. Tills dess kan jag roas av tricket varje stund jag sitter i ateljén. 


Andra saker är svårare att reparera. Jag får nu återvända till tavlan som fanns i fyren under hösten 2012. Denna gång var det också skärfläckor som var motivet, faktiskt från samma friska aprilkväll jag nämnde tidigare. Någon vecka efter Fyrens dag åkte jag ner till Falsterbo med den, en stor duk som precis gick att klämma in i min kombi. På samma vis fick den åka hem igen under tidiga vintern och den blev därmed föremål för mitt uthållighetstest för osålda konstverk, vilket är mer regel än undantag när det gäller skrymmande tavlor med tilltagen prislapp.

Skärfläckorna klarade sig ganska väl i sammanhanget, men efterhand började jag att reta mig på den i mina ögon lite starka färgsättningen. Till slut, när Fyrens dag återigen passerat och min tidsoptimism inte riktigt räckte till en resa för att köpa en ny duk, då tog jag fram den täckande vita akrylfärgen och gjorde processen kort med den grälla skymningen vid Ålasjön. En ny start, det kan ju inte gå snett. Och även om det inte är speciellt svårt att peta vidare på en bild för att bli mer tillfreds med den så jag kände nånstans att skärfläckorna ändå hade gjort sitt. Det var dags att gå vidare.


Ett ganska nyfunnet Falsterbomotiv fick ta över duken istället, nämligen en juvenil pilgrimsfalk som jag passade på att spana in samma dag som jag hämtade hem skärfläckorna året innan. Cirkeln var sluten. En lyckad återvinning och en pigg och fräsch inneboende till Fyren inför höstmånaderna.

OM det nu inte vore för det där ödesdigra telefonsamtalet jag fick några dagar senare. En konstintresserad dam från Skanör hade under Fyrens dag förklarat för personalen vid fågelstationen hur hon för ett år sedan sett tavlan med skärfläckorna, stött och blött och funderat och till slut bestämt sig och nu var mycket, mycket angelägen om att få tag på den...

































Skärfläckorna på plats i Fyren, intet ont anandes...

Presentasjon - Øivind Egeland

Da er tiden kommet for mitt første innlegg på denne bloggen. Først av alt må jeg si at jeg er svært ydmyk i dette selskapet, flere av dem som bidrar på disse sidene har vært kunstneriske forbilder for meg i mange år.
Min lidenskap er fugler. I seinere år har jeg prøvd å kombinere denne lidenskapen med tegning og maling. Jeg har ingen kunstnerisk utdannelse, og har stadig planer om å sette av tid og penger til et akvarell-kurs eller to, for å utvide horisonten litt, og lære mer om farger og materialer.
Jeg ser nok på meg selv mer som illustratør enn som kunstner. For meg har selve fuglen alltid vært det viktigste, og det er først de siste årene at jeg har begynt å jobbe litt med miljøet rundt fuglene. Her har jeg en lang vei å gå, og det er en vei jeg ser fram til å utforske.
Jeg ønsker å bruke så mye tid som mulig på feltskisser, og håper å kunne legge ut nye arbeider på disse sidene med jevne mellomrom utover våren. To av bildene i dette innlegget er feltskisser, begge av svartbaker, og begge er fra Mølen ornitologiske stasjon i Vestfold. Måker er blant favorittene mine når jeg sitter ute og tegner, ikke minst fordi de er lett tilgjengelige i kystlandskapet som jeg er så knyttet til. Ærfuglene ble tegnet i felt, men fargelagt innendørs. Gulerla (feldegg) er en av mange jeg fikk anledningen til å studere under en reise til Eilat for et år siden, men den er malt på arbeidsrommet.

Att måla däggdjur - Peter Elfman

Efter en resa till Tanzania i november 2013 så hade jag en hel del referensmaterial med däggdjur. Jag hade i stort sett aldrig målat däggdjur tidigare så Afrikas stora arter blev en inspirerande början. Jag har försökt hålla min "lösa"akvarellstill men med en del detaljer. Det är kul att laborera med olika skuggor som följer de massiva kropparnas form. Vi såg 75 lejon på resan så det är naturligt att de fortfarande inbjuder till nya målningar.

Presentation

 Som mitt första inlägg på denna blogg  kan väl en kort presentation av mig själv och mitt konstnärsskap vara på sin plats
.

Bosatt på en gård utanför Hörby i Skåne där jag också har min ateljé.

Mina möten med fåglarna sker oftast i mina hemmamarker d.v.s. Ringsjön med omnejd, Krankesjön, Vombs ängar för att nämna några. Men jag tillbringar gärna många timmar i fält på t.ex. Öland, vid Hornborgasjön, Getterön och i Falsterbo.

 

Ett antal skisser tillsammans med foton,  och nog så viktigt, att ta sig tid att ”känna in” fågeln, atmosfären, ljuset och dess naturliga omgivningar är grunden. Detta sammantaget ligger sedan som en röd tråd för mig i skapandet i ateljén.

På 80-talet gick jag sammanlagt fyra år och studerade akvarellmåleri privat för en lärare och konstnär. Här fick jag lära mig den klassiska engelska akvarelltekniken, som jag idag själv försöker lära mina elever.

                                                                

       På senare tid har jag även börjat arbeta medfärgpennor        som t.ex. Polychromos och Softcolour.

För akvarellmåleriet köper jag oftast papper i helark från Arhes eller Waterford, som jag omsorgsfullt monterar (våtspänner) innan målning påbörjas. Detta främst för att inte behöva jobba på ett papper som bubblar sig och skapar toppar och dalgångar där färgblandningen rinner ner  i från respektive samlas.

När jag gör mina fågelporträtt med färgpennor använder jag ett syrafritt ekologiskt papper från Fabriano.

Jag är medlem och sitter också med i styrelsen för Mittskånes Konstnärsgille som varje år bl.a.  anordnar den stora Konstrundan i Mittskåne under Påskhelgen.

Är någon  intresserad av att närmare följa mitt fortsatta skapande så rekommenderas främst min sida på Facebook: Lars Fredholm Birds and Nature Art. Tryck på ”Gilla”-knappen och du får uppdateringar efter hand.

Tyvärr ligger min hemsida f.n nere till följd av en virusattack. //  Lars Fredholm

Tygeltärnor

Jag har varit en månad i Australien. Vacker natur och hyggligt folk är det samlade intrycket. De här tygeltärnorna höll till på en kalkstensudde på Rottnest Island, som också kallas för Rotto och Wadjemup. Tärnorna satt på klipporna, ofta i skrymslen och prång, och gav sig ut på små flygturer över viken. Rundorna var desamma hela tiden, så fåglarna får sägas ha gjort ett gott jobb som modeller. Solljuset studsade mot den orangebruna sanden och gav ett varmt ljus på deras undersidor, samtidigt som himlen färgade skuggorna blåa där den kom åt. /Måns Sjöberg