Axel Thorenfeldt

Jeg har alltid vært fascinert av naturen, alt er så perfekt, og likevel ser det ikke ut til å være planlagt. Det er noe av dette som ofte inspirerer meg til å ta frem skisseblokka, en svartbak i silhuett mot det blinkende havet, eller en gråhegre som forsøker å gjemme seg bort i sivet. Jeg får alltid en trang til å ville ta vare på inntrykkene. Det er også kanskje derfor jeg maler, fordi jeg ønsker å gjenskape noe jeg har opplevd.

Mitt navn er Axel Thorenfeldt, jeg er født i Oslo (1998), men har de siste 13 årene bodd på Hvaler i Østfold. Jeg går ikke på noen kunstfaglig skole, men har siden barneskolen brukt mye tid på å studere og tegne fugler. Akvarellfargene og skisseblokka er så å si alltid med i sekken når jeg ferdes rundt med kikkerten. Vintrene kan være kalde og forblåste her ute på øyene, og det er når våren kommer, og fuglene trekker mot nord, at jeg trigges til å dra ut med sykkelen til svabergene og buktene. Det er der motivene er...

Tjeld, akvarell

Stokkand hunn, feltskisse, akvarell

Ringtrost, akvarell

Feltskisse av hettemåke, akvarell.

Mera vinterfåglar

Här kommer några vinterbilder till, gjorda för ett par år sedan: kungsörn, fjällvråk, blåmes, sidensvansar och gråsiskor. Nu har vi snö igen och jag är i full färd med att utröna vilka färger rödhakar har. Jag kommer långt med koboltblå, rå sienna och bränd sienna precis som till den vita snön. Jag ber att få återkomma i ärendet. /Måns

Vinterbilder

Inte mycket snö i södra Sverige men efter nyår kom det ändå  några centimeter. Det lyser upp och så kommer det lite fler fåglar till fågelbordet t.ex större hackspett och jagande sparvhök. Någon kilometer från mitt hus finns dungar där man "odlar" fasaner för jakt. Detta drar till sig ganska mycket rovfågel t.ex duvhök, ormvråk, röd glada och enstaka kungsörnar och havsörnar. Akvareller: Röd glada, Sparvhökshane, Större hackspett (alla 28*38 cm, Arches 300 gsm).

Skisser från fältet

Sedan 1983 har jag sparat alla fältskisser som gjorts inför levande motiv (oftast fåglar, inga planeringsskisser eller liknade som jag gjort hemma inför en start av en ny tavla). Jag har alltid en skissbok med mig ut i fält, dessutom har jag alltid en liggande vi fönstret i rummet där jag målar, det gör att jag snabbt kan skissa av fåglar som kommer förbi t.ex vid fågelbordet. Just nu använder jag de eleganta "Paperblanks" böckerna, handbundna med eleganta läderomslag, ganska dyra men oerhört trevliga att spara i bokhyllan.
Sedan i november 10983 har det blivit ca 4500 sidor med skisser. Det är mycket lärorikt att gå tillbaka till de lite äldre och se hur man utvecklats.

Sommarens vadare

Högsommaren kan vara ganska tyst och ointressant för fågelskådaren, men det finns som tur är en del arter som besöker södra Sverige  i juli i sina fina sommardräkter, de arktiska vadarna.

Myrspovar (akvarell på Arches 300gsm, 58*38 cm)

"Feltskisser"

Jeg må bare innse det: Etter seks år i Oslo, her jeg ennå ikke funnet min "local patch". Jeg har ikke funnet det lett tilgjengelige stedet der jeg kan sitte noenlunde uforstyrret i vakre omgivelser og skisse et variert utvalg av fugler. Det handler nok ikke minst om at jeg vokste opp på Jæren, fuglekikkerens Mekka i Norge, og om at jeg nok aldri kommer til å kjenne den samme dragningen mot barskogen som jeg gjør mot strandenger og våtmark. Det er hyggelig med en skogstur i ny og ne, men hjertet mitt hører det åpne, ville kystlandskapet til. Så hva gjør en stakkar som egentlig har lyst på mer tid til feltarbeid, men i lange perioder ikke kan sette av tid til å reise til de beste stedene? Vel, internett byr på muligheter. De siste årene har jeg øvd litt på feltskisser gjennom videoer som ligger på Youtube. De byr ikke på gode naturopplevelser, men gir god trening i å forholde seg til bevegelige motiver. Ja, og skulle fuglen lette, kan du få den til å lande igjen med et tastetrykk. En av skissene er inspirert av mongolloen (Charadrius mongolus) som for bare et par dager siden besøkte Lista i Sør-Norge, selv om jeg har tegnet andre individer.

Sjölejon

På öarna mellan Tasmanien och det australiska fastlandet har den sydafrikanska pälssälen sin östligaste utpost. Vi tog en båttur till Seal Rocks och fick se dem på några meters håll. Det var en stor utmaning att måla dessa viga kroppar utan att de såg ut som reklam för falukorv. Därtill är ju det australiska ljuset något helt annat än vad jag är van vid, för att inte tala om vågorna, som var flera meter höga trots att det inte blåste särskilt hårt. /Måns Sjöberg