22 November 2014

Material och metoder

Jag målar mestadels i akvarell, det är det som jag blivit bra på och för att bli bra på något måste man öva. Jag har övat nästan dagligen sedan slutet av 1970-talet. Jag har aldrig gått en enda minuts kurs eller utbildning inom konstområdet. Jag är totalt autodidakt och har lärt allt genom att titta på hur andra målar, läsa böcker med konst och (på senare år) genom att ihärdigt skanna internet efter bra naturmålare. Naturligtvis har även ett brinnande intresse för fågelskådning bidragit till att jag nu kan vara med i de allra största internationella utställningarna. Jag är en "hårdskådare" dvs jag kan identifiera de flesta av de fåglar jag ser, jag för listor och anteckningar, jag reser och försöker se så många olika och nya arter som möjligt. Man behöver inte vara en så fanatisk expert och fågelskådare för att bli en bra fågelmålare  (men det underlättar). Huvudsaken är att man har intresset att sitta och titta på fåglar, skissa dem och försöka komma underfund med hur de ser ut. Man bör alltid ha en skissbok med sig ut i naturen (jag har även en liggande hemma så jag direkt kan skissa det som finns i trädgården och på fågelbordet, det blir dessutom en trevlig naturdagbok). I stort sett alla bra fågekonstnärer i Sverige är även genuint fågelintresserade, många av dem aktiva fågelskådare. Anatomin är det allra viktigaste när man gör konst innehållande däggdjur eller fåglar. Hörde ni det? ANATOMIN! Färglägga är inget problem, det har vi lärt oss i lekskolan och på dagis. Det viktigaste är att fågeln ser rätt ut när den blir avbildad, inte vad den har för exakt färg. Även om en domherre har exakt rätt rosa-röd-bruna färg så hjälper inte det om fågeln har alldeles för liten näbb, för stort huvud eller fel balans!
Man kan se direkt om konstnären som målat t.ex en vadare vet hur en vadare ser ut och rör sig. Helhetsintryck, balans och proportioner är mycket viktiga. Jag är genuint trött på att se på dålig fågelkonst där detta inte finns med. Med dagens flod av foton och filmer på internet så borde det inte vara svårt att se om det man avbildat överensstämmer hyfsat med verkligheten.

Jag målar ibland även en del i olja, jag tror att de olika teknikerna kan skänka varandra en hel del, man lär sig helt enkelt olika saker med olika typer av material. olja är med slitsamt, man kan kämpa med färger och ljussättning i det oändliga. Akvarelltekniken är mer snabb och spontan, man får helt enkelt chansa, allt blir inte bra.

Material:
För akvarell använder jag mestadels Arches 300gsm papper, fin gräng (ibland grov). jag köper hela ark som jag sedan delar upp.
Färgerna består mest av klassiska Windsor och Newton men jag testar ofta även andra märken-
Eftersom jag aldrig deltagit i någon kurs så målar jag "som jag vill" dvs:
Jag väter i stort sett aldrig pappret innan jag målar. Jag tycker man får bra effekter då. dessutom blir det icke våta pappret vitare än när man väter det, jag tror det beror på att i ett papper som utsatts för vatten sjunker fibrerna ihop.
Jag klistrar nästan aldrig pappret på underlaget när jag målar, tycker inte det behövs, dessutom kan man med ett löst papper komma åt vissa partier lättare.
Jag börjar nästa aldrig med bakgrunden först utan "sätter" ofta fågeln eller däggdjuret först.

För oljemålning använder jag Artisan vattenlösliga oljefärg för att undvika lösningsmedelslukten. Jag tycker att detta färg fungerar utmärkt. Som underlag använder jag antingen dukpannå eller klassisk duk på ram. /Peter Elfman




1 comment:

  1. Tack för kloka ord om anatomi framför allt! Om den blir fel blir allt fel.

    ReplyDelete